Innan vi kom ner till Rumänien så hade det dött en liten kille , hans familj hade ett trasigt tak som läckte in vatten. Och på nätterna i Rumänien nu kan det vara ca: - 10 grader, så det läckte in vatten & familjen hade inte råd med ved så de eldade inte....
Men denna natt så regnade & var kallt så pojken frö ihjäl!
Något som jag inte kan släppa, varje morgon när jag vaknar så är jag så glad att jag har ett tak som är helt & inte släpper in något vatten så jag eller någon i min familj fryser ihjäl när vi sover.
Men denna natt så regnade & var kallt så pojken frö ihjäl!
Något som jag inte kan släppa, varje morgon när jag vaknar så är jag så glad att jag har ett tak som är helt & inte släpper in något vatten så jag eller någon i min familj fryser ihjäl när vi sover.
Men samtidigt som man känner sig så hjälplös, jag skulle vilja hjälpa alla som har ett trasigt tak, jag skulle vilja hjälpa alla som inte har pengar till ved, jag skulle vilja ta hem alla barn som blir dåligt behandlade hemma, men det går inte!
Jag känner mig som en lite prick på jorden som inte kan göra så mycket, man känner sig lite maktlös & varför sker detta?
Varför ska en liten kille behöva dö för att vi ska fatta att vi har det så mycket bättre än vad vi tror…
Jag har så mycket saker som jag egentligen inte alls behöver, saker som är i överflöd (men de kan ju alltid vara bra att ha) Ja men finns det en gräns där även vi behöver tänka till vad som är viktigast i våra liv, saker eller att vi har varandra???
Efter min resa så känner jag mig rik, inte på pengar utan på erfarenhet. Jag har fått sett allt detta med mina egna ögon & jag har fått hjälpa dessa familjer & barn & det är jag så glad över, att jag kan få känna att det ändå visst finns något jag kan göra även fast jag inte kan göra allt & tyvärr kan man inte hjälp alla, men för de man hjälper gör det skillnad & det är en bra början!
Ta hand om dig!!!
Kram Sara J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar