Mitt i mörkret vågar man inte ta stora steg framåt, nej jag hassar mig sakta framåt....
Jag tänder ett litet ljus, ett ljus som från jordens yttersta kant aldrig skulle synas. Men den lila lågan som kommer från ljuset gör att all min räddsla flyr, jag ser människor. Jag kan se dem och de kan se mig!
Vi kan hjälpa varandra att tända ett ljus i någons liv, vår värld vi lever i är det streesig och en vänlig blick eller ett leende betyder så mycket.
Jag ser dig- du ser mig
Du finns- jag finns
I helgen tänds det mycket ljus för dom vi tänker på och saknar. Det känns vackert att känna att man inte glömt bort dem man tänker på för de kommer alltid att vara med oss!
Men kan du & jag fortsätta tända ljus efter helgen i varandras ögon genom att våga se varndra.
Genom att ge bort ett leende till någon du går förbi, ett leende är gratis men ger så MYCKET!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar